De flesta homeopatiska preparat tillverkas av växter, mineraler och ämnen från djurriket. Ämnena genomgår specifika långt specialiserade framställningsprocesser som inkluderar utspädning och skakning. Läkaren och kemisten Samuel Hahnemann (1755-1843) upptäckte att ett flertal av ämnena som användes inom den dåtida medicinen var mycket giftiga, vilket gjorde doseringen svår. Som kemist började han studera substanserna genom att späda ut dem, senare utvecklade han processen genom att också skaka dem. I samband med dessa processer (utspädning och skakning) upptäckte han att ju mera utspädd substansen var desto effektivare var den. Hahnemann, ”den klassiska homeopatins fader” kallade denna process potensialisering.
Potensen på den homeopatiska substansen hänvisar till hur ”starkt” ämnet ifråga är. Ju högre potens ett ämne har, desto mera har ämnet spätts ut och skakats.
Alla homeopatiska ämnen har testats på friska frivilliga personer. När en frisk person tar ett homeopatiskt ämne i stora doser förevisar personen i fråga temporära symptom som kan hjälpa en sjuk person med dylika symptom att tillfriskna. Det finns mera än 3000 homeopatiska ämnen. Kontinuerligt testas och dokumenteras nya ämnen.